På norra Irland utvecklades en röd terrier med tät, strävhårig och vattenavvisande päls. Ursprunglig användning var som mångsidig gårdshund, sällskapshund, utmärkt vakthund, skicklig råttfångare och allsidig jakthund. Dess intelligens, mod, vaksamhet, snabbhet och uthållighet gjorde att den utnyttjades som bevaknings, patrull- och rapporthund under första världskriget. I dag är den huvudsakligen en glad, trevlig familjehund och en mycket allsidig sådan.
Särskilt lämplig är den i den aktiva familjen. Den uppskattar att ha meningsfulla arbetsuppgifter och sysselsättning. Med hänsyn till sin mentalitet, sin snabbhet och smidiga kroppsbyggnad fungerar den med rätt förare utmärkt på lydnadstävlingar, agilitybanor, bruksprov, viltspår och eftersök.
De flesta irländare i Sverige har mycket bra och relativt lättskötta pälsar. Beroende på ägarens egna önskemål bör pälsen för vardagsbruk trimmas 3–6 gånger per år och till utställning betydligt oftare. Mellan trimningarna behöver pälsen enbart borstas av. Man har då en hund som inte fäller i nämnvärd omfattning.
Svensk Irländsk Terrierförening
De rasspecifika avelsstrategierna, RAS, är handlingsplaner för aveln inom en specifik ras. De beskriver både problem och starka sidor som kan finnas inom rasen och rymmer de avelsrekommendationer som rasklubbens medlemmar kommit överens om.
