Rasen används som sällskapshund och den deltar gärna på lydnadsplan, i utställningsringen, i agility och på senare tid är även några individer viltspårmeriterade. Yorkshireterriern är en pigg, alert och orädd hund. Den är nyfiken till sin natur och vill gärna hänga med på det mesta. Men som alla hundar behöver den uppfostran för att må bra. Med tanke på rasens ringa storlek är den inte lämplig hos familjer med riktigt små barn, om inte föräldrarna har hundvana och inser att det är hunden som behöver skyddas från barnet. Motion och utevistelse såväl som sällskap i soffan gör en yorkshireterrier till en harmonisk och trevlig hund. Rasen skapades med början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare tog som hobby, och med all säkerhet som extrainkomst, att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar hos besuttna damer. Den härstammar troligen från gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886.
Enligt rasstandarden ska rasen ha lång päls och då krävs en genomborstning minst varannan dag. Den har ingen underull. Ett bad varannan till var tredje vecka, oftare vid behov och om hunden har lång päls.
SVENSKA YORKSHIRETERRIERSÄLLSKAPET
De rasspecifika avelsstrategierna, RAS, är handlingsplaner för aveln inom en specifik ras. De beskriver både problem och starka sidor som kan finnas inom rasen och rymmer de avelsrekommendationer som rasklubbens medlemmar kommit överens om.
