Rasen är en mångsidig jakthund, som används framförallt till jakt på vildsvin och som gryt- och eftersökshund. Den används också till jakt på klövvilt med kortdrivande skall samt som apportör. Den är inte lämplig som enbart sällskapshund. Den har hög jaktlust och viltskärpa. Den är oöm, livlig, arbetsvillig, sällskaplig, lättlärd och krävande. Efter första världskriget lämnade några aktiva jägare den numerärt starka foxterrierklubben för att bygga upp en avel, som uteslutande skulle ta hänsyn till jaktlig duglighet. Man använde huvudsakligen gammal engelsk strävhårig terrier och welshterrier för att korsa fram rasen. Samtidigt lade man stor vikt vid rasens mångsidighet, att det skulle vara en hård, skalldrivande hund med vattenpassion, en hund med uttalad jaktinstinkt och hög dresserbarhet. År 1926 bildades den tyska jaktterrierklubben.
Olika pälstyper förekommer. Den strävhåriga pälsen är åtliggande, tät och hård. Den släthåriga pälsen är grov. Vissa behöver trimmas.
De rasspecifika avelsstrategierna, RAS, är handlingsplaner för aveln inom en specifik ras. De beskriver både problem och starka sidor som kan finnas inom rasen och rymmer de avelsrekommendationer som rasklubbens medlemmar kommit överens om.