Norwichterrier är orädd, pigg och glad, älskar allt och alla. Den är mycket lättlärd och följsam. Den gruffar sällan med andra hundar, är mycket anpassningsbar och kan anses lämplig även som förstagångshund. Vid fostran räcker det med en fast vänlighet, det behövs sällan stora ord. Det är samtidigt en terrier och den lär sig snabbt att utnyttja situationer till sin fördel.
Ursprungligen råtthund på gårdarna i östra England och senare, i slutet av 1800-talet, populär bland hästuppfödare och studenter i landskapet Norfolk. Rasen erkändes av den engelska kennelklubben 1932 med namnet norwichterrier, och förekom då både med ståndöron och hängande öron. Rasen delades 1964, de med ståndöron fick behålla namnet, och den hängörade varianten fick heta norfolkterrier. Man hade då avelsmässigt hållit varianterna från varandra sedan 30-talet, så de var redan olika raser.
Numera är rasens huvudsakliga uppgift att vara en trevlig sällskapshund. Tack vare sin lättlärdhet och följsamhet finns det individer som tävlat i hundsporterna lydnad och agility, och även viltspår. Norwichterrier är en strävhårig ras och bör trimmas två till fyra gånger per år för att hunden ska se prydlig ut.
Svenska Norwichterrierklubben
De rasspecifika avelsstrategierna, RAS, är handlingsplaner för aveln inom en specifik ras. De beskriver både problem och starka sidor som kan finnas inom rasen och rymmer de avelsrekommendationer som rasklubbens medlemmar kommit överens om.
